Ska man skratta eller gråta?

Jag som inte hade något att skriva om. Men nu jävlar måste jag skriva av mig.
Jag har länge misstänkt detta, men jag har aldrig varit sååå dåligt. Men så idag kom min engelska lärare fram till mig och ville prata. Vi gick ut i ett av trapphusen i våran skola och så frågar hon det jag trodde skulle komma. Hjärtat dunkade med full kraft samtidigt som det sjönk, längre och längre ner. Jag blev ledsen, arg och besviken. Framförallt på mig själv. Sen blev jag sur på henne, hon var så okänslig. Och alla kunde ju höra, vi stod ju för guds skull i trapphuset! Jaha. Så nu har jag bokat tid. 08.30 på fredag då jag egentligen börjar 11.00. Bättre att få det gjort men jag vill inte. Jag är arg och ledsen, jag vill gråta men det funkar inte. Det kanske kommer senare, ikväll. När jag ligger i min säng och allt har hunnit sjunka in. Nu återstår jobbigt prat vid middagen antar jag. Vad hon sa till mig vill jag inte berätta, vissa kanske har listat ut det men jag bryr mig fan inte. Tyck vad ni vill, jag e fortfarande samma människa och jag har inte ens fått reslutat än.
#1 - - Cicci:

Sötnos, vad resultatet än blir kommer du alltid vara samma, högt älskade Marie!

#2 - - anna:

håller med cicci, det spelar ingen roll vad de blir, du är bäst ändå :D

#3 - - Sofia:

Som de andra två säger, du kommer alltid vara Marie, en älskad varelse i denna värld :)

Upp