Dry Your Eyes

Jag har långdistans. 6,5 timmar som kortast med buss.
Jag gör val, jag väljer bort en massa och känner mig som en skit.
Folk säger att de förstår men nej, det gör ni inte.
Ni fattar verkligen inte hur det känns att missa allt, trots att jag själv väljer.
Ni fattar inte hur det är att inte kunna träffa sin pojkvän när man vill.
Träffa honom bara för att hämta en tröja.
Ni vet inget om långdistans.

Jag vill iväg härifrån för det händer så fruktansvärt mycket som jag mår dåligt av. Jag vill inte vara hemma på helger, jag vill vara här ifrån.
Jag vill iväg för hos honom mår jag bra, han förstår varför jag mår dåligt och han vet vad han ska göra för att få mig att må bra.

Ni fattar inte hur många gånger jag gråtit för att jag missar allt, väljer bort saker.
Jag gråter för att jag inte kan träffa honom, för att vi aldrig kan vara "normala".
Gråter för att jag missar saker hemma, för att jag inte kan träffa honom.

Ni säger att ni förstår men hittills har jag bara träffat en människa som faktiskt förstår vad jag känner.
Hon har inte själv haft långdistans men vet hur det är att vara kär och inget annat än att vilja vara med den personen.

Jag skriver de inte för att provesera eller nåt. Jag skriver bara vad jag känner och vad jag känner håller på att rinna över.
Kärlek | |
#1 - - Steph:

Fast jag förstår dig faktiskt, har killen i Kalmar :/ tar väl sisådär 5 timmar med bil, tåg och buss är ännu värre iomd att tåg innefattar en jäkla massa byten och buss måste jag först åka upp till Stockholm för (och då blir det ju 1,5 timme åt det hållet). Det suger. Det tär på en och det tär på förhållandet.

#2 - - Piranah:

Det finns många som har långdistansförhållanden och känner som du, är jag hundra på. Antar att de flesta försöker flytta ihop så fort som möjligt. Men det kanske inte är en möjlighet för er? Flytta hem till en av er, båda två?

En klasskamrat till mig i Kungsbacka (3mil söder om Göteborg) är tillsammans med en kille som förut bodde i Hudiksvall. De flyttade efter 2 år tror jag, ihop i Stockholm där båda sökte in på universitet.

Det är inte kul att inte kunna vara med varandra jämnt, vet faktiskt hur det är, även om jag inte varit just 6 timmar ifrån. Och jag vet även hur det är att må sinnesjukt dåligt.

Jag hoppas verkligen att ni kan lösa det på något vis dock, så du slipper må som du gör :( kram.

#3 - - Tyranni:

Jag förstår dig verkligen då pojken min finns i Holland. Man måste ta vara på den lilla tid man kan tänkas få tillsammans. Bara för att dina vänner har pojk-/flickvänner som de kan träffa när de vill så betyder det inte att du lever under samma förhållanden. Det är tufft att ha ett "normalt" förhållande på distans, men jäklar vad det är värt att hålla ut! Kämpa på! :)

#4 - - jossan:

<3 Finns här.

#5 - - Steph:

Hoppas att ni klarar det med! :) men det är ju sådär, beroende på vad som händer för övrigt i livet så kan det kännas så grymt jobbigt ibland och man ser bara alla nackdelar medan det är lättare under alla perioder, man får som sagt bara försöka hålla ut för en dag lär det ju bli bra :)

Upp