Skit.
Jag är sämst, när jag mår dåligt trillar jag ner i det där hålet och orkar inte träffa eller prata med någon. Tycker synd om mina vänner som får stå ut med mina bortfall ibland.
Nu mår jag mycket bättre och allt känns bättre över lag. Var en riktigt tuff period då hela livet snurrade och jag visste varken upp eller ner. Nu är det som sagt mycket bättre.
Jag tvivlar så mycket på allt i livet. Hur ska man veta när man ska ge upp. Jag orkar inte kämpa mer, jag orkar inte mer skit, mera lögner. Jag är så trött på den här skiten.