Hösten är den värsta tiden.

Vissa dagar är bättre än andra. Nu är det höst på riktigt, löven har i stort sett blåst bort, det regnar och börjar bli kallt. Den här perioden är värst för mig. När löven är kvar tycker jag hösten är mysig men seda blir det bara skit. 
 
Det har ju inte varit bättre av allt som hänt och allt jag fått veta sista tiden. På sätt och vis skiter jag i det och är arg. Men ilskan har börjat lägga sig och bytts ut mot sorgsenhet. "Var jag inte värd mer än så..." är väl tanken som snurrar mest. 
 
Tydligen var jag inte värd mer än ca 6 veckor. Tydligen var allt prat bara lögn och jag känner mig så oerhört liten.
 
Jag har sedan jag fick reda på att han flyttat in hos den här tjejen velat höra av mig till henne, hennes vän och till honom. Men jag har inte gjort det, och kommer inte göra det heller. För vad tjänar det till?
 
 
Upp