Stress & press men ändå något man vill
Så har livet dundrat vidare och här är vi, det är mars.
Jag har börjat känna mig orolig för mig själv, jag är virrig och ännu mer förvirrad. Jag minns inte vad jag sagt eller gjort, jag gör småfel mest hela tiden och jag känner en konstanst stress i magen.
Jobbet är stressigt och jag känner inte att jag får någon avlastning av chef eller kollegor. Privatlivet är bra men ändå snurrigt och jag känner mig mest tvungen till saker.
Jag jobbar 08:00 - 17:00, man ska hinna träna och laga mat. Sen är det dags att sova. Repeat.
Helgerna är fullbokade hela mars ut, och halva april. Inte en enda helg där jag inte har något inplanerar. Och det är väl här jag måste börja prioritera mig själv.
Jag vill hinna träffa alla, umgås och allt det där, sånt man ska göra för att hålla en god relation. Men när mitt välmående börjar ta stryk för att jag bryr mig mer om andra, ja då kanske jag måste tänka om.
Jag kommer först, skulle jag gå in i väggen kommer jag inte alls ha orks eller lust att umgås med mina vänner. Men vad gör man, när man inte sätter sitt eget välmående framför alla andras. Jag vill ju umgås och hitta på saker. Jag vill verkligen det men man ska inte känna stress eller press att behöva göra saker, se folk.