Only Human

Jag sitter här med en snart 6 månaders son. Världens underbaraste. Vägen hit har varit allt annat än rak och livet innan har kantats av många vänder hit och dit. 

När man blivit mamma reflekterar man mycket mer på sitt liv, vad som har hänt och hur man har hamnat där man är idag. 

 

Jag ångrar inget i mitt liv men önskar att jag hade sett saker för var det var och även inte sårat vissa personer. Innan mannen med stort H kom in i mitt liv hade jag ett oerhört destruktivt förhållande och även om det känns bekvämt och lätt att skylla på killen ligger inte allt på honom. Vi tog fram det värsta i varandra och det slutade med ett hemskt förhållande. Efter honom var jag trasig... tills jag träffade M. Han gjorde mig hel på ett helt nytt sätt, han förstod mig som ingen annan. Jag är så glad att han är pappa till min son för med honom som pappa kommer min son inte bli något annat än en otroligt fin kille. 

 

När man blev mamma så kan jag med handen på hjärtat säga att den där "Åh allt är underbart och jag älskar min son" inte kom på en gång. Det var jobbigt och tufft, jag visste att den här människan älskar jag men den där Mama bear känslan folk pratar om fanns inte där. 

Idag skulle jag göra vad som helst för min son och jag kommer göra allt i min makt för att han ska vara lycklig. 

 

Min uppväxt har varit jobbig stundtals men jag inser också hur mycket jag har fått och vad mina föräldrar har gjort för mig. Jag vill ta med mig deras visdom och deras uppfostran i mitt eget föräldraskap. 

 

Jag är lycklig där jag är idag. Jag ser bara på framtiden med hopp och förväntan. Allt är bra!